Vi famlar mycket efter orden nar de betyder som mest. Samtidigt finns det formuleringar som traderats i sekler for att ge trost och presentera medlidande sexiga unga iraki-tjejer i dodens bevaka. De har formedlats gallande ark med sorgkant eller som telegram, och skrivs gallande nytt som kommentarer pa sociala medier. Men hur sa betyder de i sjalva verket? Ar det superb att vara rakt eller att luta sig kontra konventionen? Idehistorikern Johan Fredrikzon tecknar kondoleansernas mediehistoria och reflekterar ovanfor konsten att beklaga.
Jag ville presentera mitt deltagande i sorgen – men hur? Jag hade tufft att formulera mig. Det blev nagonting trevande kungen temat att orden ej racker till. Forut att sjalv komma tillratta med kanslorna skrev jag en novell om hur uppsyn van berattade for avta manniskobarn att deras mor var doende. Jag hittade gallande fastan det hade hant gallande riktigt. Som om sjalv behovde repa gallande hur det skulle kannas att tvingas till nagot liknande. Till min frande, daremot, sa jag omkring inget. For vad anser man? Baksida av underben anser man till nagon nar det ofattbara hander?
Under tiden sjalv skriver det arme rullar stridsvagnar pa Europas gator. Efter sig lamnar de avratta och lemlastade. Knappt hann pandemin dra sig ater forran vi igen star infor storskaligt elande. Den har gangen avsiktligt framkallat. I sparen efter saval virusets som artilleriets harjningar beklagas forluster at allihopa hall. De som deltog i striden sorjs men hyllas i synonym batalj som hjaltar. Nog forut att vi som ar over ska finna mening i deras uppoffringar. Men ocksa for att vi amna axla deras mantlar. Korrekt som i fallet med den icke levande som snuddar spann vara egna liv – den som vi vanligtvis star ordlosa infor – finns har langa traditioner fran formuleringar och atborder. Det finns ord som tvingas sagas, andra som bor undvikas. Somligt forblir outtalat, men finns dar nagonstans anda.
Baksida av underben ar det egentligen vi gor nar vi beklagar sorgen? Vilken sorts utsagor ar det vi forvantas frambringa pro att trosta varandra nar doden gastar?
Ifall det ar akta att hur vi forhaller oss till doden sager nagot om var syn kungen livet, kan kondoleansbrevet som kulturell foreteelse erbjuda en genvag till de stora fragorna.
I slutet fran medeltiden fanns det instruktioner forut konsten att do – ars moriendi
Skrivande betraktas mycket som en dust kontra forgangelse. Men hur ska vi enar inse den skrivakt som uttryckligen kommenterar en avbrack? Doden ar definitiv. Det ar deadline – bokstavligen. Doden avslutar det som varit och samtidigt allting som skulle kunna intraffa. Man kan inte langre knysta: vi far se hur det bli. Vi vet hur det blev. Skrivandet ar kungen flera fason motsatsen. Man provar, stryker ut, gor om. Man skjuter upp, man byter spar. Stadse blir det nagot. Man far kika tiden an. I kondoleansbrevet moter den har inleda forsoksformen dodens absoluta punkt. Det ror sig alltsa ifall en konfrontation mellan en liten lapp med nagra omen gallande och en oaterkallelig utradering fran leva. Det kan lata en aning overspant, men ungefar sa ser det ut.
Ur denna obalans mellan den ostadig pennan och den obevekliga doden, kan man se hur en hel samling stadgar, protokoll och tekniker vuxit fram. Men nog borde vi tillika fortalja konsten att beklaga? Ju mer man fordjupar sig i kondolerandets annorlunda skepnader framstar det som en kulturteknik i speciell sann, som en serie av operationer med en lang och varierad historia.
Haromaret gick min vans hustru bort i cancer
Dodsannonsen, som ibland kallas minnesteckning, dodsruna eller nekrolog, ar beslaktad med men skiljer sig tydlig fran kondoleansbrevet. Runans uppgift ar att dramt fast att ett dodsfall agt kammare. Den inneha ett informativt foresats riktat till en allmanhet. Den redovisar mellan vilka datum den ha ihjal levt, vilka som ar narmast sormankomster. Innan nyhetspressens tidevarv kunde dodsfall annonseras i genom utrop pa gatan: ”gott folk, be forut var systers ande som lamnat jordelivet denna dag”. Och den som i vara dagar ar valkand och borjar uppkomma aren far finna sig i att det finns fardigskrivna minnesrunor hos massmedia. Gallande engelska kallas de ”canned obituaries” – nekrologer kungen burk. De ligger forberedda for att kompletteras med nagon sista rad innan de snabbt publiceras sa om en stund dodsbudet anlant.
